Lycka är att bli klar med körkortet
Det känns som jag är inne i en väldigt bra del av livet, egen lägenhet med finaste pojkvännen, en härlig resa till Bosnien och nu är även KÖRKORTET klart. Så jäkla skönt att inte behöva kämpa med det längre och inte behöva passa ihop mina och mammas tider för att kunna köra. Nu kan jag be om att låna bilen så kan jag köra vart jag vill =)
Jag var väldigt nervös innan både skrivningen och körningen, men skrivningen var inte några problem. Kändes som ett vanligt datortest (vilket alla redan innan hade sagt men det kunde jag inte tro förrens jag själv gjorde det) men det var nervöst när jag tryckte på "rätta" hu vilken spänning, skulle jag behöva komma tillbaka och göra om det eller inte? Men det var inga problem alls =)
Och innan körningen kom nervositeten när jag insåg att jag och min lärare snart skulle vara framme vid vägverket och väl där fick vi vänta på inspektören. Kändes lugnande när hon väl kom, ingen sur och svårflörtad gubbe så nu kunde jag ganska lugnt köra iväg. Lite småproblem och slarv ibland men det blev i slutändan godkänt. Jag är väldigt självkritisk och trodde ett tag att det inte skulle räcka till.. men det var fel det.
Sedan när jag fått tag på pappa och berättat att jag skaffat körkort så dröjde det inte länge förens han kom och lämnade över bilnyckeln, jag körde tillbaka honom till jobbet och plötsligt var jag ensam i bilen och kunde köra igen. Vilken frihet jag skulle haft något mer trallvänligt i sterion så hade jag nog gapat mig hes, var så lycklig.
Märkligt att ett körkort kan vara samma som frihet och lycka, det där körkortet som jag inte alls var intresserad av tidigare var nu min lycka =)
jag gillar denna fasen av livet =)
Jag var väldigt nervös innan både skrivningen och körningen, men skrivningen var inte några problem. Kändes som ett vanligt datortest (vilket alla redan innan hade sagt men det kunde jag inte tro förrens jag själv gjorde det) men det var nervöst när jag tryckte på "rätta" hu vilken spänning, skulle jag behöva komma tillbaka och göra om det eller inte? Men det var inga problem alls =)
Och innan körningen kom nervositeten när jag insåg att jag och min lärare snart skulle vara framme vid vägverket och väl där fick vi vänta på inspektören. Kändes lugnande när hon väl kom, ingen sur och svårflörtad gubbe så nu kunde jag ganska lugnt köra iväg. Lite småproblem och slarv ibland men det blev i slutändan godkänt. Jag är väldigt självkritisk och trodde ett tag att det inte skulle räcka till.. men det var fel det.
Sedan när jag fått tag på pappa och berättat att jag skaffat körkort så dröjde det inte länge förens han kom och lämnade över bilnyckeln, jag körde tillbaka honom till jobbet och plötsligt var jag ensam i bilen och kunde köra igen. Vilken frihet jag skulle haft något mer trallvänligt i sterion så hade jag nog gapat mig hes, var så lycklig.
Märkligt att ett körkort kan vara samma som frihet och lycka, det där körkortet som jag inte alls var intresserad av tidigare var nu min lycka =)
jag gillar denna fasen av livet =)